maria

Börjar ifrågesätta allt som jag har trott och drömt om.
För första gången har jag förståt sanningen.
Den tryggheten som jag har haft är nu borta.
Vad ska jag göra efter skolan?
Jag kommer aldrig aldrig kunna leva på det som jag älskar.
Travet, hästarna..
Jag kommer aldrig ha någon framtid inom de och det är nog en av de värsta känslorna man kan ha.
Något som man har drömt om sen man var 5 år börjar nu visa sig bara kunna bli en dröm..
Vill bara lägga mig ner och glömma allt.
Känna den tryggheten igen och höra någon säga Det kommer att gå.
Längesedan jag hörde det..
Men varför skulle jag egentligen kunna lyckas?
Jag har ingenting, jag är ingen.
Jag har inte ens någon gåva som skulle kunna göra så jag skulle lyckas.

Hemsk känsla att veta att de kommer att sluta att man särkligen
kommer att jobba på Hemköp tills man blir 60 år och sen få en usel pension.

Vet inte vad jag ska kämpa för länge, absolut ingen aning länge..